Orlandosemester

Dagen D - Tisdag 18 oktober, dags för vår efterlängtade semester till Orlando.

Flyget från Arlanda till NewArk tog sin lilla tid, ca 9 timmar var vi i luften. När inflygningen till NewArks flygplats påbörjades fick vi se stora stora staden NewYork och vi såg Frihetsgudinnan - Mäktigt!
All procedur med säkerhetskontroll och pass, hämta ut väskorna och gå igenom tullen, checka in väskorna igen samt ta oss till en annan terminal gick jättebra. Vi hann i god tid till nya flyget som snabbt och smidigt tog oss till Orlando International Airport. Där hämtade vi ut vår hyrbil som blev en Toyota Sienna, en lite större bil än vad vi bokat - men det gör inget. So far so good - allt hade flutit på jättebra, lite för bra skulle det visa sig.


Ganska snabbt hittade vi till området Vista Cay, vi hittade grindar in och koden vi hade fått fungerade - glädje!
Då visade det sig att 5024 som skulle vara vår port inte fanns på området, vi letade efter det sk. klubbhuset med reception -  körde runt en bra stund innan vi åkte ut från området för att leta vidare. Vi hittade en karta bredvid en supermarket och då insåg vi vilket stort område Vista Cay är! Lite kaxiga över att vi nu förstod hur vi skulle köra utan hjälp från reception, gick vi in på supermarket och handlade, klockan var nu 19.30 här och alltså ca halv 2 för oss. Vi körde en stund till och hittade tillslut 5024 - vår port, vilken känsla! Vi gick upp på andra våningen till lägenheten 203 / det går bra nu! Meeen, koden till lägenheten fungerade inte, lite svettiga letade vi upp klubbhuset med reception. Väl där visade det sig att nej, oss kan de inte hjälpa för de här lägenheterna hyrs ut privat och inte via dem. En aning förbannade (jag...) åkte vi tillbaka för att prova koden med en #före, det var tipset vi fick från reception, men nej det fungerade inte. Vi provade att ringa på dörren och den öppnades av ett trevligt och snällt par från Skottland. De hade hyrt lgh i 2 veckor och hade en vecka kvar. Då brast det - ut i bilen igen för att försöka få tag på den killen som vi hyrt lgh av. Uffe lämnade ett inte alltför trevligt meddelande på telefonsvararen samt att vi skickade sms. Med tanke på att klockan då var ca 2-halv 3 hemma i Sverige hade vi inte så stora förhoppningar om att få svar utan började planera för att ta in på annat hotell (Och jag ska erkänna att jag i detta läge trodde vi var blåsta) Då plingar det till i Uffes mobil, och där står - nej lgh 207 är det, har jag sagt annat ber jag om ursäkt!! Men hallå, pucko - ursäkt räcker liksom inte i det här läget! Vi går upp igen, rejält slitna - provar koden och givetvis fungerar den inte. Nu brister det igen, Uffe ringer tillbaka på hans mobil och nu svarar han faktiskt! I samma stund kommer den trevlige skotten ut och han ser vår förtvivlan, han bjuder in oss till dem medans vår uthyrare i Sverige försöker ta reda på vad som hänt. Efter ett tag ringer han upp oss, med en ny kod - Uffe får gå och prova den själv, för i det här läget kan inte varken jag eller barnen ta ett nederlag. Efter en kort stund kommer Uffe tillbaka, koden fungerar - vi har en lägenhet! Vi tackar för oss hos det underbara paret som faktiskt erbjudit oss att sova där, går ner till bilen och hämtar packning och matkassar och går sedan in i lägenheten som vi för ett tag inte trodde fanns..... Det första ögonen hamnade på var detta Maria Montasami dukade bord...


Vi alla duschade av oss resdammet och somnade sedan sött totalt utmattade, ca 24 timmar efter att vi hade gått upp.